I ett extremt tufft väder, med snö, lera och minusgrader, hittades han av en medtävlare, näst intill medvetslös, och släpades mot mål. Nilsson kvicknade till på Karolinska sjukhuset, dit han fördes med en kroppstemperatur på 31 grader. Räddaren i nöden förblev okänd och först nu träder han fram för att berätta.

– Det som hände mig i Sverige för 30 år sedan gjorde mig så uppskakad att jag inte kunde berätta om det för någon. Men nyligen har jag börjat vakna om nätterna och tänka på främlingen i skogen och om han överlevde, säger James Brown, orienterare från Leeds i norra England, till förbundstidningen Skogssport som utkommer i dag.

James Brown, som 1981 sprang sistasträckan i Tiomila för norska OL Pan, hade inte långt kvar till mål då han hittade Hans Nilsson, som tävlade för Nyköpings OK.

– Han låg stilla, med ansiktet rakt ner i snön. Jag letade desperat omkring mig och hoppades få se andra pannlampor eller åtminstone höra ljudet av andra löpare, men insåg att jag var helt själv med honom.

– Chockad sprang jag fram och vände på honom. Hans ögon stirrade frånvarande medan han mumlade något ohörbart. Jag insåg att även om mina lagkamrater inte skulle tacka mig för att jag avbröt loppet så skulle antagligen den här mannen göra det, säger Brown, som efter mycket möda lyckades släpa Nilsson till en stig, där han senare fick hjälp av ytterligare en man.

Hans Nilsson är i dag 52 år och bor utanför Vagnhärad i Södermanland. Nilsson var egentligen ingen orienterare, men kombinationen av att han var löpstark och att han kände folk i Nyköpings OK, gjorde att han fick erbjudande om att springa.

– Jag minns att jag fick vänta länge på start, redan där gick det ju åt energi. Och dyblöt blev man. Men jag hade bra flyt i orienteringen och hade bara ett par kontroller kvar när bränslet plötsligt tog slut. Sedan kände jag mig segare och segare, och till slut föll jag ihop, säger Nilsson, som har flera SM-medaljer som löpare i Enhörna IF och som under sin aktiva karriär sprang maraton på 2.16.

Så mycket mer orientering blev det inte för Hans Nilsson, men händelsen från Tiomila 1981 har förstås stannat kvar i minnet.

– Det är väl inget jag har tänkt på så ofta, men självklart har jag undrat vem det var som räddade mig. Jag vill tacka James Brown och kommer att ta kontakt med honom direkt, säger Nilsson.

---

Pressemelding Svenska Orienteringsförbundet